Jag har börjat skala bort mer och mer av det ytliga livet. Rent konkret innebär detta just nu att slänga eller sälja massor av saker och att byta till en mindre lägenhet. Börjar med de där sakerna man ändå bara släpar runt från lägenhetsförråd till lägenhetsförråd. ”När man slänger saker känner man sig fri” sade en klok kvinna en gång. Eller ”The things you own end up owning you” som Tyler Durden sade i Fight Club.
Och alla de aktiviteter jag sysslar med när jag inte tvingas jobba handlar numera om utveckling och inte om prylar, jag har till och med börjat tycka att det känns enormt jobbigt att gå i affärer och tvingas handla saker. Så kände jag inte förr. Jag sparar också nästan 60 % av min nettolön, vilket är så mycket att det tvingar mig att tänka ekonomiskt, att hålla mig till det som är viktigt.
Förutom nykterist är jag också numera vegetarian, och ändrar hela tiden saker i mitt liv…kanske för att jag inte riktigt vet vem jag är och vill utmana mina egna uppfattningar om mig själv.
Just nu har jag också en mild panik för jag känner att jag inte känner något. Eller i alla fall inte lika mycket som jag borde skulle vilja. Jag såg ”Farväl Falkenberg” för någon vecka sedan (för andra gången) och den fick mig att bryta ihop. Såg också ”Revolutionary Road” och klämd mellan de filmerna blev jag den jag ville vara för en stund.
Sen blev det måndag och jag tog livet av känslorna igen för att orka jobba.
Fan.
