”Laga mat. Prata. Köksön är hjärtat i köket. Det är där det bubblar, sjuder, provsmakas och småpratas. Och med barstolar på ena sidan behöver kocken aldrig prata med sig själv.”
Vad skönt, tänk om kocken skulle tvingas lyssna till sin egen röst.
”Släpp loss fantasin och låt dina ägodelar bestämma.”
Ursäkta mig medan jag sluter mina ögon, kliver in i min inre värld, och lyssnar på befallningarna från min byrå.
”Köket är hjärtat i huset och hjärtat i familjens vardagsliv.”
När jag får en familj ska den ha ett hjärta av svart sjöpiskad sandsten.
”Vi vill att du ska älska din madrass.”
Det gör jag, men jag tänker inte på henne som en”madrass” – kvinnor har också rätt att njuta av sin sexualitet!
”…skapa ditt drömkök, designa din drömgarderob, allt på rätt plats, skapa ordning i livet…”
Kalla mig dåre, men mina drömmar handlar om annat än kök eller garderober. Och kunde min garderob skapa ordning i livet skulle jag inte ha den här bloggen.
Jag förstår att marknadsavdelningen på IKEA bara menar väl. Herreminje, det är ju en möbelkatalog och hur ska de annars skriva när de vill sälja förvaringslösningar? Men när jag ser människor jobba vettet ifrån sig på meningslösa jobb för att sedan tillbringa helgerna i köpladorna man blåst upp utanför våra städer, eller monterandes nytt kakel i badrummet a la Timell eller Kirschsteiger, eller beskrivningarna av Det Lyckliga Livet I Den Arkitektritade Villan, tänker jag bara – hur kunde det bli så här? Hur gick det till när ett helt folk började söka lyckan i en bostadsbilaga?
En soffa kostar en månadslön. En månad av ditt liv som du tillbringar på jobbet istället för att vara hemma med dina barn, eller din fru, eller din egen inre röst, i den gamla soffan. Hur många år av vårt liv lägger vi på att ha ”rätt” möbler? Hur många år är de värda?
