Snart bär det av norrut för en vecka i sommarhuset. Lite rädd är jag allt, varje gång jag är där blir omvärlden så förunderligt tyst och jag hör min inre röst. Oftast säger den att jag ska lägga av med mitt karriärande och bara slå mig till ro.
Givetvis har den rätt på många sätt, men jag känner mig inte redo än. Jag vill fortfarande känna känslan av att bo i ett annat, varmare land, med en annan kultur och ett annat sätt att se på livet – bara för att lära mig mer om mitt eget.
Kanske blir det här sista sommaren på länge, mina föräldrar vill sälja huset och lämna Norrbotten bakom sig. Jag har funderat på att köpa det men jag vet inte hur jag ska kunna underhålla det på så långt avstånd. Samtidigt vill jag inte helt släppa rötterna till mitt ursprung…
